Att inse sina begränsningar....

Ja, det är mycket möjligt att jag kan ha blivit skaparen av världens fulaste pepparkakshus.
Glad i hågen kom jag på klockan kvart över åtta ikväll att man kanske skulle tillverka ett hemmagjort mini-pepparkakshus.
Pyttsan, vad som fanns i mitt huvud var inte riktigt vad som speglade sig i verkligenheten. X-antal minuter senare *läs timmar* så hade jag i alla fall måttat ut mitt lilla hus och satt det i ugnen för gräddning, hur det såg ut innan det åkte in i ugnen och resultatet efter gick inte riktigt att jämföra.
Om man nu skall vara riktigt uppriktig så visste jag redan då.....
Jag kunde ju inte undgå att se att mina vad jag tyckte från början fina bitar av pepparkaka på ugnsplåten var nu skeva, olikt stora och rätt så varierande i tjocklek.
Men vad tusan, jag kunde ju inte ge upp, sockret stod ju redan uppvärmt på spisen....
Med mycket kladd, TÅLAMOD och en blåsa på fingret senare verkade de tio bitarna av pepparkaka ha blivit nått man skulle kunna kalla ett pepparkakshus.

Efter att ha bränt mig och skaffat mig en härlig blåsa på fingret så tyckte jag att kvällens arbete inte skulle få varit förgäves, så man kanske kan dekorera de lilla fula huset så kanske det blir finare.......ojojoj vad naiv man kan vara....
Ni har ju hört förr om det där att sminka en gris....Ni förstår liknelsen.
På tal om gris så hamnade han och tomten utanför fulstugan...
Med säkerhet att jag kommer att få ångra mig så lägger jag upp en bild på eländet.....


Oj oj, förstår nu varför man köper den färdiga varianten....